Liv och rörelse med travhästar
i centrum

Veronica Sundbergs väg var utstakad från barndomen. För Mikael Svärdh har livet med travhästar bara hunnit börja.
– Jag jobbade mycket under mina 60-timmars veckor som egen företagare i Stockholm, säger Mikael. Men det är ingenting mot tiden vi lägger på   hästarna. Samtidigt har jag aldrig varit så avslappnad. Det är en frihet att få jobba med djur, och i de här miljöerna som finns i Rättvik.

Ibland möter man dem, människor med starka drivkrafter, energi och strävan mot ett tydligt mål. När Veronica och Mikael blev ett par för några år sedan blev de ”varandras parhästar”. Veronica är för övrigt dotter till Åke Sundberg, en av Sveriges främsta travkuskar. På meritlistan finns ungefär 25 000 starter och nästan 2 000 segrar.

– Jag började med att köra ponnytrav när jag var barn, säger Veronica, som under sitt 37-åriga liv bland annat jobbat med travhästar i Italien i tio år, jobbat på vingårdar i samma land, samt varit restaurangchef på Åkerblads i Tällberg.

Men det var först när Mikael kom in i hennes liv som cirklarna slöts, och hon kunde leva sitt liv fullt ut i Rättvik, nära sina hästar och drömmars mål.

– Det är bra att få perspektiv, säger Veronica. Vi har det verkligen jättebra i Sverige. Här kan jag leva mitt liv på riktigt, det var svårare att göra det som 30-åring i Italien.

Veronica och Mikael sitter i det minimala personalutrymmet. Ett litet pentry med kaffebryggare, en mikrovågsugn, ett barbord, en soffa och någon udda stol. Några hästaffischer pryder väggarna. Hela atmosfären säger att det är en fysisk plats som förvisso finns, men som inte används frekvent och heller inte utgör någon prioritet. Och varför skulle den göra det? Det är ju precis utanför som livet pågår, där hästarna ger av sin värme och samtidigt kräver sin omvårdnad.

– Vi har totalt 43 hästar, två hundar och två katter, säger Mikael utan att blinka. En del av hästarna har vi här på travbanan i Rättvik, några hemma i Västgärde där vi bor. Vår dröm är att hitta en större gård där vi kan få plats med hela vår verksamhet.

Det var under 2015 som företaget Dalarna Stall och Avel AB bildades.

– Att jobba med travhästar är dyrt, fortsätter Mikael, det kan vara svårt att få den ekonomiska kalkylen att gå ihop. Vi fann tidigt att vi behövde fler ben att stå på i vår verksamhet. Vi valde att köpa in en hingst på en auktion i New York, en häst (”Walk on walk”) med en väldigt bra stamtavla. Aveln fungerar idag som ett komplement till de unghästar som vi investerat i och tränat under ett par år, och som med lite tur nu ska kunna ge framgång på travbanor runt om i Sverige. Vi kommer snart att behöva utveckla vår verksamhet med ett tredje affärsområde också, vi får se vad det blir.

Om Veronica är född in i hästvärlden har Mikael gjort en helt annan resa. För bara några år sedan arbetade han inom Bonnierkoncernen i Stockholm, som en framgångsrik aktör inom mediabranschen.

– Jag hade bott i Stockholm i 20 år och gjorde inför julen 2014 min sista dag på Bonniers. Några år tidigare, 2011, hade jag sålt av ett eget företag som gått bra. Jag flyttade efter åren på Bonniers hem till Ludvika, min uppväxtort, och funderade på nästa steg i livet. Eftersom jag var ensamstående vid den tiden hade jag en app på mobilen för singlar. Vi fann varann där Veronica och jag. Efter att vi chattat och mejlat under en tid bestämde vi oss för att träffas. Resten är historia. Det roliga så här i efterhand är att jag alltid bytt kanal på TV:n när det varit trav. Jag var totalt ointresserad (skratt).

”Det är ett så himla harmoniskt liv det här”

Ett liv med mening
Paret Sundberg/Svärdh är idag ett samspelt och spännande team, en mix av kunskaper, erfarenheter och spetsförmågor som hanterar både det sportsliga och affärsmässiga. En stark kombination som givit ett visst eko i trav-Sverige. Och snart tar Veronica plats i skaran av proffstränare i Sverige, en licens som ger henne rätt att köra andras hästar. En uppgradering på flera sätt.

– Licensen är ungefär ett år bort, det är olika kurser och delmoment jag måste göra innan.

– Att hålla på med trav är ett lotteri, säger Mikael. Någon häst kan springa in 30–40 miljoner kronor. Vår avelshingst ”Walk on Walk” har en pappa som drar in 25 miljoner per år i avelsintäkter runt om i världen. Men allt detta hör förstås till undantagen. Det är ingen guldgruva vi befinner oss i. Att äga många hästar innebär höga driftskostnader. Och det är mycket slit för de pengar som eventuellt kommer in.

Mikael tycks fundera på den ”ekonomiska modellen”, men skiner upp i ett leende.

– Det är ett så himla harmoniskt liv det här. Och det ger en helt annan tillfredsställelse än att jobba med annonskampanjer på internet, det här känns så riktigt. Det blir extra tydligt när man ser ett föl komma till världen. Små, små hästar som efter några timmar går runt i boxen. Jag är så himla nöjd över att få uppleva något nytt. Det borde fler göra. Många tragglar på i samma fotspår hela livet. Jag kan säga att jag aldrig känt mig så fri, avslappnad och ostressad.

På travbanan i Rättvik snurrar livet vidare. Några unghästar är ute på banan och kör, men de flesta ”hästkrafterna” är på stallbacken, inne i sina boxar eller ute i någon hage. Luften är skön och varm, någon fågel kvittrar i ett träd. Travbanan i Rättvik är, kan man säga, såväl ett hem som träningsplats och tävlingsarena.

– Det är ofta väldigt bra tävlingar i Rättvik, säger Veronica och får medhåll av Mikael.

– Rättviks travbana är klassisk mark, det är kul att kika på de olika loppen, bra stämning. Under sommartid är det 20–25 travdagar här. Helgen under Classic Car Week, när det körs V75, är det drygt 9.000 åskådare här.

Klockan är slagen, det är dags att gå ut till hästarna. Mikael får slutordet och kommer med ett par jämförelser.

– Det är såna perspektiv i allt. Ta bara detta med bostäder. För en liten etta i Stockholm kan man nästan få en herrgård här uppe. Och när vi skulle gå på bio och se världspremiären av Terminator här i Rättvik, kunde vi parkera precis utanför bion. I Stockholm hade man fått leta parkering hur länge som helst. Nej, man får så mycket bra för pengarna i Rättvik, och får en helt annan kontakt med sådant som är viktigt i livet.

Text: Johan Pellas  Foto: Mikael Svärdh

De går aldrig hem från jobbet – hästarna är deras liv, nästan dygnet runt.