Rättvik – ett himmelrike på jorden

Församlingshemmet, ”mitt i stan”. Det är här vi hittar henne, vår huvudperson, i centrum för en lika omväxlande som värdeskapande verksamhet.

Hon är en van navigatör i både luft och på vatten, som pilot och skeppare. Dessutom kan hon navigera människor, för att hjälpa, och få dem att lyfta blicken och se möjligheter.
– De flesta Rättvikare mår väldigt bra, säger Monica Jones, kyrkoherde. Och det finns en stolthet i bygden som är stark och värdefull.

En svag bris kommer in från Siljan, smeker förbi järnvägsstationen, och virvlar in över Rättviks centrum. Solen gnistrar vårvackert, och himlavalvet visar sitt vänligaste, ljusblå ansikte.

Vi befinner oss på Järnvägsgatan 10, strax bakom torget. Det är här församlingshemmet ligger, en av Rättviks viktigaste mötesplatser. Att hitta hit är enkelt, den vackra klockstapeln från 1928 utgör ett bra riktmärke. Monica möter upp på den breda, generösa stentrappan, hennes prästkappa svänger till i vinden. Innanför entrédörrarna visar hon stolt upp de nya och fräscha lokaler som invigdes så sent som förra hösten. Det är ljust, luftigt och modernt. En plats för både stora och små möten i vardagen.

Hon berättar om ”de öppna dörrarna”, och att alla – oavsett var man befinner sig i livet – är välkomna.

Närheten är viktig menar hon, i dubbel bemärkelse.

– Det är bra att vi nu har allt samlat på samma ställe, mitt i centrum. Församlingshemmet är verkligen en oas för människor i alla åldrar. Det är viktigt att ha någon som lyssnar, och bekräftar den du är. Och vi har ett omfattande program med många olika aktiviteter. Annars går det bra att bara komma in och ta en kaffe.

Att ställa in livets kompass kan vara svårt, det kan de flesta människor intyga. Monicas resa genom livet inrymmer också tankar och funderingar, men där hennes egna, tydliga mål – eller underliggande beslutsamhet – har stakat ut vägen och fört henne dit hon önskat. Det man direkt slås av i Monicas livsberättelse är att den är både jordnära och högtflygande. För det kan väl inte vara många präster i Sverige som tagit både skepparexamen och flygcertifikat?

Hon föddes i Nedre Gärdsjö, i en av Rättviks alla vackra byar. Som tvååring flyttade hon till Stockholm. När hon långt senare i livet återvände – efter att ha köpt sin mormors gård – gjorde hon det med stora erfarenheter i kappsäcken.

– När jag växte upp var det vanligt att man skaffade ett jobb för att sen bli kvar där, kanske hela livet. Jag gjorde en lista över saker jag ville göra i mitt liv, saker som jag tyckte var intressanta.

Överst på listan stod det flygvärdinna, det blev jag också under ett par år. Jag tillbringade så mycket tid i cock-pit som det gick och fick därför frågan ”ska du inte bli pilot istället”? Så det blev jag. Först utbildade jag mig till privatflygare i USA och flög sedan brandflyg i Orsa innan jag blev flyglärare i Idre och Mora.

Flygarkarriären fortsatte sedan med att Monica blev kapten på Svensk flygambulans och senare på Linjeflyg och SAS.

1996 sökte hon och fick jobb som haveriutredare på Statens haverikommision. Senare blev hon också chef för avdelningen. Under denna period fick hon utrymme för att vara den deckare hon ville bli som ung, genom att leta och hitta förklaringar på varför olyckor skett.

Något annat som stod på hennes önskelista var att jobba på en båt.

– Det har jag också gjort, i ett charterföretag i Stockholms skärgård. Jag var smörgåsnisse, maskinist och skeppare på en och samma gång. Jag var dock inte så road av djupa, mörka vatten. Jag vill helst se botten.

Vidare på listan stod kallskänka och konditor, två mindre spektakulära yrkesidéer.

I sin roll som kyrkoherde i Rättvik kommer hon människor och bygden nära. Hon ser alla värden i det småskaliga.

– Här är det nära till allting, och det finns alltid något att göra, utbudet är fantastiskt, inte minst för barnfamiljer. Idrotten är stor i kommunen, så även kulturen. Och det finns många kreativa människor, där flera av dem driver företag på orten. Det sitter aldrig fast, man är påhittiga och finner lösningar.

”De flesta Rättvikare mår väldigt bra”

Vill se möjligheter
Monica återkommer till de mentala bilderna, om hur viktigt det är att sätta upp mål för sig själv, att ha något att sträva mot.

– Jag brukar säga att det aldrig är kört. Jag kom inte in på universitet när jag var ung, men jag hittade andra vägar. Och jag hamnade där ändå, senare, som 50-åring. Bara viljan finns så går det mesta. Och allt behöver inte ske just nu. Gör som jag, skriv en önskelista, då får du nåt att följa. Det är viktigt att prova på saker, om man har drömmar. Och kom ihåg, det är inget fel att misslyckas, jag gör det ofta, och lär mig hela tiden.

Monica fortsätter att berätta, beskriva och förklara. Med sin lugna och trygga stämma återkommer hon till livets alla möjligheter och dimensioner, och hur stor chansen är att finna sig själv om man väljer att bosätta sig i Rättvik.

– Många är religiösa på sitt sätt, kanske mer i den bemärkelsen att man slås av naturens skapelse, än att fysiskt sitta i kyrkan. Och naturen är verkligen ”på människors sida” här i Rättvik, titta på den vackra sjö som vi har. Vatten betyder mycket för mig, så även för många andra människor. Det är som kontemplation att titta ut över vatten, det gör att tankarna får fara fritt, och såna stunder behöver vi mycket av i våra intensiva liv. Och tänk att få blicka ut över Siljan från Söderås. Det gör mig tårögd, det är så vackert. Jag känner lycka över att få bo här.

Monica har många favoritplatser. Hon tipsar gärna om ett gångstråk strax norr om centrum.

– Jag brukar promenera runt Kyrkudden och stanna till på bryggan nedanför kyrkan. Utsikten där är fantastisk. Det fina med Kyrkudden är lugnet och tystnaden som råder, trots att det är så nära bebyggelse. Det är vid sidan av, men ändå så nära. Där ligger också Kyrkstallarna, ett fint område med karaktär.

Även om Monica är ”kär i Rättvik” så upptäcker hon gärna världen. Hon lyfter det viktiga i att vara nyfiken och ha upptäckarlusta. Och med en trygg hemmabas är det lättare att sedan vända åter. Vare sig det handlar om en ung människa som vill prova sina vingar under några år i en större stad. Eller för den som vill söka nya upptäckter på kortare semesterutflykter.

– Senast gjorde jag en kryssning i Karibien. Annars har jag en förkärlek till storstäder. Och jag åker gärna runt och spelar golf i Europa. Allt är möjligt. Jag tycker att jag har det så bra. Och jag är glad för varje dag som jag får ha hälsan.

Monica och hennes kollegor på församlingshemmet gör skillnad för människor varje dag. Och för Monica väntar så mycket spännande saker runt hörnet, både i jobbet och i det privata. Målbilder för framtiden?

– Jag skulle vilja ha ett mini-zoo, att ta hand om skadade djur. Men det vet jag inte om jag hinner med. Kanske när jag blir pensionär.

Text och foto: Johan Pellas