Äntligen hemma på mammas gata

Tillfällena är få numera, som Anna Swenn-Larsson får njuta av utsikten, från mammas balkong i Lerdal. Den intensiva, alpina världscupcirkusen, gör att hon
ifjol hade 220 resdagar, till skidorter runt om i hela världen.
– Det är underbart att vara hemma, jag mår bra i Rättvik, säger Anna.

Anna har gjort en idrottskarriär och resa i livet som få andra kan matcha. När förra säsongen summerades hade hon slutat fyra i den totala världscupen i slalom, och under VM i Åre tog hon ett silver. Jublet, eller medaljvrålet, som uppstod efter andraplatsen, visste inga gränser. Som hon kämpat, och att få kröna det på hemmaplan i Sverige, i Åre där hon nu bor, var en karriärmässig höjdpunkt. 

Det glänser i Annas ögon och mungiporna åker upp när hon berättar om den 16 februari i år.

– Det var väldigt stort för mig, VM var en dröm. Det var så mycket folk, och att få leverera där, med den formen jag hade, det var mäktigt. Det var inte bara VM som
gick bra, det var en hel månad som jag åkte med en jättebra form och fick toppresultat.

Förutom VM-silvret hamnade Anna på världscuppallen två gånger under säsongen.

För bara ett par år sedan var det lite mer dystert, hon fick det inte att stämma. Säsongen 2016–17 var hon rankad 35:a i världen. Sen vände det brant upp med en sjunde plats i slalomvärldscupen 2017–18, för att ytterligare förbättras ifjol till en fjärde.  

Förklaringar? Ja, det är flera. Anna säger att hon fått hjälp med den mentala träningen, något som gjort att hon kan konkurrera på ett bättre sätt och nå sin fulla potential. 

– Det har fungerat väldigt bra, vi har jobbat två år tillsammans. Jag har inte alltid haft en plan med min träning, nu har allt fått ett sammanhang.

I jämtländska Åre har hon de bästa träningsförutsättningarna i Sverige, och sin pojkvän Mattias Rönngren sedan sju år, även han landslagsåkare.

– Vi pushar varandra och vi tränar ofta ihop. Det är väldigt motiverande och betyder mycket för mig. 

Lägg till en massa rutin från många år i världscupen och vi förstår att hon skaffat sig ett bra utgångsläge. Kort sagt, det är mycket som har fallit på plats, och det syns också i Annas sätt att prata, ja, hela hennes kroppsspråk. Hon har något på gång och är väldigt motiverad. Eller som hon säger det själv:

– Jag tror på mig själv och har alltid känt att jag haft kapaciteten, även när det gått mindre bra.

Allt har en början
Men för att förstå alla delar i Annas framgångar behöver vi backa tiden, till de dagar hon som barn tränade slalom i Rättviksbacken, eller ägnade sig åt någon annan idrott. Det var ju i Rättvik hon bodde fram tills det blev dags för skidgymnasiet i Järpen, sexton år gammal.

– Mina föräldrar har sporrat mig, även min bror Erik. Pappa var duktig i längdåkning, mamma Ylva var bra i handboll och höll även på lite grann med slalom. Vi var ofta i backen, från tre-fyra års ålder. Men det var så mycket mer idrotter under uppväxten, längdskidåkning, fotboll, friidrott. Och som vi har gått och sprungit här uppe i Vidablick och områdena bort mot slalombacken. Det finns en plats som heter Vitsippsdalen. Vi har varit där jättemycket, det ligger ju bara en bit upp här i backen. Namnet kommer från alla vitsippor som blommar där. 

Det lyser om Anna när hon berättar.

– Och vi hade vita älghundar när jag växte upp. Nu har jag och brorsan en hund ihop, han bor också i Åre. Det är en tollare, en vattenhund, den minsta retrievern.

Anna hyllar sina föräldrar, bror och klubben, Rättviks Slalomklubb, en förening hon fortfarande tävlar för.

“Rättvik är en plats på jorden som jag verkligen gillar, det är fantastiskt fint

– Mina föräldrar har varit så viktiga, de  har skjutsat mig på tävlingar, funnits på  plats under träningar. Och klubben har ställt upp med bra tränare. Jag kom till en punkt där jag upptäckte att jag trivdes bäst att själv stå på startlinjen. Men det har varit så viktigt att ha ett team bakom som stöttar.

Hemma är bäst
Anna värdesätter dagarna i Rättvik, det är skönt att vara hemma och träna i lugn och ro, med sin Mattias vid sin sida. Det blir inte så ofta, senast var ett par dagar i februari. Nu är hon hemma i fyra-fem dagar, första gången sedan urladdningen under VM och världscupavslutningen. Nästa visit hoppas hon blir någon gång längre fram i sommar. Anna låter oss förstå att det är ett inrutat liv, och så här års handlar det väldigt mycket om försäsongsträning.

Just den här dagen inledde Anna och Mattias med löpning i skogen, tuffa intervaller stod på schemat.

– Jag älskar att springa i skogarna här, det är så vackert.

Under eftermiddagen väntar bålträning på ett av gymmen i Rättvik.

Framtiden är utstakad, där hon har två stora mål som hon fokuserar på.

– Jag vill ju bli bäst förstås, det vill ju alla. De största tävlingarna är VM i Cortina 2021 och OS i Peking 2022. Det hade varit fint att vinna då. Mikaela Shiffrin, världens idag bästa slalomåkare, slog igenom när hon var sexton. Det vore kul att visa att man kan slå igenom när man är lite äldre, jag blir 28 i sommar. Det är bara att fortsätta att kämpa.

Hon sitter vid köksbordet hemma i mammas hus, harmonisk och glad. Hon öppnar dörren ut till en stor balkong på övervåningen.

– Den här utsikten är speciell, även de dagar då det är lite grått ute. Jag blir lugn när jag kommer hem. Rättvik är en plats på jorden som jag verkligen gillar, det är fantastiskt fint. Och det är tur att Mattias tycker likadant, vi trivs här.

”Det är många jag vill rikta ett tack till, säger Anna. Jag har känt ett sånt stöd från folk i Sverige och inte minst i Rättvik, det betyder mycket för mig. Det är kul med människor som lever sig in i idrotten.”