Att skapa från grunden

Det råder ingen tvekan om att Johanna Runbäck trivs med att kombinera dagens familjeliv med barn, jobb och företagande med Siljansbygdens månghundraåriga kulturtraditioner. Redan i skolan var slöjden favoritämnet och att skapa från grunden lärde hon sig tidigt på Bleckogården
i Backa. Där tillbringade hon mycket tid under ett års praktik och fick möjlighet att ta del av den skapandekraft som kännetecknar gården.

Johanna är uppvuxen i Rättvik och bor sedan 2003 tillsammans med sönerna Alfred 19 år och Edvin 15 år i Vikarbyn. Huset de bor i är mycket speciellt. Det är arkitektritat och byggdes redan 1935. Det inhyste från början både brandstation och ett lokalt badhus för de boende i byn. Eftersom huset ligger mitt emot Vikarbyskolan var det många skolbarn som gick dit för att duscha. Badhuset stängdes för allmänheten 1971 och har sedan dess används som privatbostad.

Hästar har haft en stor och viktig roll i historien så också i Johannas liv. Hon växte upp i en by med många hästar och började rida redan som liten.

– Jag lärde mig rida i Västbjörka i en liten ridgrupp som hette ”Sadelstudsarna”, säger Johanna. Jag var en inbiten hästtjej i tonåren och tillbringade mycket tid på Rättviks Ridklubb. När det sedan var dags att välja gymnasieprogram valde jag hästinriktningen på Naturbruksgymnasiet i Rättvik. Min tanke var nog aldrig att jag skulle arbeta med hästar professionellt men att få jobba med en häst från grunden, med kommunikation och förtroende, är något oerhört speciellt och något som verkligen berikar mig.

Johanna har idag en Nordsvensk brukshäst i stallet som hon både rider och kör. Lojal är en femårig valack som hon köpte som sju månaders föl.

– Hästlivet uppfyller mig och det är något speciellt att ha en så stark relation till ett djur. Det är mycket jobb och tar mycket tid i anspråk men det är det värt. En del i hästintresset är också att köra fora  – en flera hundra år gammal tradition av att frakta varor med häst och släde. Vi är några  entusiaster som varje vinter är ute på tur i skog och mark runt om i Dalarna. Vi är ute i ungefär en vecka, bor i gamla fäbodar och bär tidstypiska kläder. Målet är att en dag kunna ta med Lojal på den traditionella färden från Dalarna till Röros i Norge.

”Som småföretagare gäller det att ha flera ben att stå på”
Efter gymnasiet gick Johanna en textilutbildning på Mora folkhögskola och därefter gick hon en renodlad sömnadsutbildning på Sätergläntan, Institutet för Slöjd och Hantverk i Insjön. Totalt blev det fyra och ett halvt års studier. Efter avslutad utbildning startade hon eget företag som folkdräktsömmerska och började något år senare arbeta som lärare på Sätergläntan. Nu har det gått över tio år och idag är Johanna huvudlärare i handsömnad och folkdräktsömnad.

– Jag jobbar halvtid som lärare på Sätergläntan. Det är fantastiskt roligt och det är ju toppen att jag kan kombinera det med mitt eget företag. Vi bedriver vuxenutbildning och våra elever är mellan 18 och 60 år. Eftersom vi är många som vill höja statusen för yrket som folkdräktsskräddare har jag precis deltagit i arbetet med att ta fram ett gesällbrev. Vi har varit en arbetsgrupp som diskuterat oss fram till vad som krävs och vilka kriterier som ska ingå i provet. Nu är vårt arbete klart och det är Hemslöjdens Riksförbund SHR som erbjuder gesällbrev och står som huvudman för provet.

Starkt rotade dräkttraditioner
När det gäller folkdräkttraditioner i Sverige sticker Siljansbygden ut lite extra. Johanna berättar att traditionen att bära dräkt går tillbaka till 1600-talet, om inte tidigare. Det var de kläder som allmogen bar varje dag, både till vardags och fest. Att bära sina lokalt särpräglade kläder – sin dräkt, innebar en stolthet och det märktes inte minst när masar och kullor vandrade till Stockholm för att arbeta under 1800-talet, de så kallade herrarbetena. Dräkten blev då ett signum för att man var en pålitlig och god arbetare.

Johanna märker tydligt att intresset för våra folkdräkter och viljan att bära dräkt ökar.

– O, ja! Det märks att vi bor i en bygd med levande dräkttraditioner. Många av dem som kommer till mig har burit dräkt som barn och vill i vuxen ålder satsa på en ny dräkt exempelvis till ett dop eller bröllop. Det är heller inte ovanligt att våra ungdomar får sin första dräkt i konfirmations- eller studentpresent.

När vi frågar om det är någon beställning som hon minns lite extra, svarar hon direkt.

– Ja, det gör det faktiskt. Jag fick besök av Ingeborg som ville sy upp en ny dräkt till sin 90-års dag. Det var ett mycket speciellt ögonblick att få leverera den och se hur vacker och stolt hon kände sig.

Vill man beställa en dräkt av Johanna är det viktigt att man är ute i god tid. De allra flesta vill ha sina dräkter färdiga till midsommar och då gäller det att sprida ut beställningarna över året för att hon ska hinna med. Mycket av hennes arbete handlar också om att laga, ändra och lägga ut dräkter. De äldre dräkterna är oftast av så god kvalitet att det fungerar bra att ändra. Många ärver också sina dräkter och då kan det hända att de behöver justeras.

Förutom arbetet hemma i syateljén har Johanna också kvällskurser i folkdräktsömnad i Vuxenskolans regi. Hennes kompetens efterfrågas även av Hemslöjden i Rättvik där hon hjälper till med dräktrådgivning och värderar dräkterna på second hand-avdelningen. Nu är förhoppningen att hon ska komma i väg till en skola i USA.

– Vi, det vill säga jag och två kollegor från Sätergläntan, besökte North House Folk School i norra Minnesota första gången våren 2019. Det var ett utbyte mellan skolorna och jag blev därefter tillfrågad om jag ville komma tillbaka och undervisa några veckor året därpå. Pandemin kom dessvärre i vägen och nu får vi se när det blir av. Handsömnad är något väldigt unikt i USA och intresset för våra folkdräkter är stort, avslutar Johanna.