Britta spränger gränser – nu bäst i världen

Britta Backlund mjölkar kor, 250 om dagen, syr dräkter och mustar äpplen. Hon älskar lugnet hemma i Stumsnäs, med sin sambo och labrador. Samtidigt är hon bäst i världen på speedski, en sport som kräver mod och tangerar det omöjliga.
– Mitt mål är att slå världsrekordet, att komma upp i en hastighet av 248 kilometer i timmen. Det ska kunna gå, en bra dag, med rätt förutsättningar.

Det är en historia som kunde ha varit hämtad från sagornas värld. Den om hur Britta, naturbarnet, som via lek och tävlan mot sin äldre bror hittade en glöd och motivation som räckte hela vägen för att utmana världseliten – och besegra den. 

Nu står hon där i Rättviksbacken igen, där allt började. Backen är inte speciellt lång, och den är verkligen inte lika brant som de backar hon normalt tävlar i. 

Men precis här fanns ändå allt som behövdes, för att lägga grunden till de säregna framgångar hon rönt genom åren. Det var till denna backe hon av en slump kom första gången, när hennes egen träning i en annan idrott blev inställd. Hon valde att följa med en kompis som skulle på slalomträning, och ja, på den vägen blev det.

– Jag älskar den här backen, den har betytt så mycket för mig. Den är inte rak utan går i etapper, här finns allt ifrån hopp till snabba skogsstigar.

Hon tittar ut över Rättviken och Siljan. Det är en hänförande utsikt, även en dag som denna, när molnen ligger lågt och bjuder på många nyanser av grått. Ändå kan man med bra ögon skönja krater-
randen, från meteoritnedslaget för nästan 380 miljoner år sedan, som en blå rand i horisonten.

Britta förstår hur det hänger ihop, så här med perspektiv. Syskonen sporrade varandra på många sätt, och ingen vill vara efter. Brorsan blev även han landslagsmässig, mycket tack vare en sparring under varje träning och tävling. Så här har Erik sagt, apropå sin syster.

– Jag tittar på syrran och ser, jädrans, bara en kilometer i timmen efter! Jag vill vara snabbare, det är det som är drivkraften. Och det mentala måsta vara med, de händer att de plockar bort åkare som inte pallar för trycket, vare sig det är fysiskt eller psykiskt. Jag har flera gånger stått i backar som varit extremt branta, där startramperna har varit groteska. Jag har tvivlat för någon sekund, men tänkt, att kan syrran kasta sig ut här så kan jag.

– Det är mycket roligare när brorsan är med, och jag ska bara åka fortare. Tyvärr har han inte tävlat de sista två åren och jag saknar honom. Det har blivit en satsning på musiken istället, hans talanger har behövts där istället.

En vinnare – från myllan i Dalarna
Den senaste säsongen var sensationell. Hon befann sig på ett försäsongsläger när hon chockat förstod att hon kunde åka lika fort som de bästa i världen. En rejäl utveckling på bara en säsong. När sen tävlingssäsongen började kom också resultaten, mycket tack vare en nygammal tränare som hjälpt henne på vägen, genom att sporra och inspirera. 

I världscuppremiären i Finland var hon snabbast med tre kilometer i timmen, en ocean av tid, i en sport där det brukar skilja tiondelar.

– Men det var en mental omställning att vara i toppen, jag har alltid åkt bäst när jag fått jaga.

När säsongen summerades stod det klart att italienskan Valentina Greggio var besegrad, en speedski-åkare som varit bäst i världen under nästan en tioårsperiod. Plötsligt hade en tjej från lilla Rättvik i Sverige, med mycket sämre ekonomiska resurser, tagit över hennes plats på tronen. 

Det hela var så överraskande att Britta fick nypa sig i armen. 

– Jag kan inte riktigt förklara hur jag kan åka så fort, det är en kombination av sittställning, material och mental styrka, att våga. Och att hantera den kompression som uppstår i de farterna. Om jag är rädd? Nej, jag är mer rädd för vanliga alpina sporter. Jag har aldrig varit rädd för att trilla, jag har aldrig utsatt mig för en sådan tanke.

Hon passerade en milstolpe under 2018 när hon passerade 200 kilometer i timmen. I år kom sen ett nytt rekord, nästan 223 kilometer. 

– Till världsrekordet är det en bit, men de är människor precis som jag. Det finns inget som är omöjligt. 

Britta är en ödmjuk, varm person, med fötterna på jorden. Hon har nära till skratt, som när hon tänker på konkurrenterna i världstoppen, och deras träningsförutsättningar. 

– Det finns ett mixat italienskt team bestående av tre åkare som varit överlägsna i flera år. De har en stab av folk och kan träna lite vart de vill i de italienska alperna. De tränar ihop och har egentligen alla förutsättningar. Själv har jag haft Rättviksbacken, åtminstone under tidiga år. Men det verkar fungera alldeles utmärkt ändå. Även om jag är säker på att mina konkurrenter skulle skratta åt mig om de kom hit.

Sägas ska att Britta förstås har en del stöd från sitt skidförbund, och sin far och sambo.

– Min far Lasse har nog aldrig varit så nervös som den här säsongen, det var så mycket väderomställningar hela tiden. Det är han som vallar mina skidor och det är en viktig del, bra skidor kan vara skillnaden. Även här är det en kontrast. Italienarna har en egen bil som de sköter vallningen i. De gillar små exklusiva sporter i det landet, det är skillnad med Sverige.

Ja, man kan säga att det är lite uppförsbacke i den här sporten, i synnerhet om man tror att man ska kunna leva av förbundsstöd och sponsring. För Britta handlar det istället om att anpassa sig och ha ett vanligt jobb, för att klara brödfödan. Hon har redan hunnit prova lite olika jobb under sin karriär. Det är inte alldeles enkelt att hitta en arbetsgivare som förstår hennes situation och är flexibel när det kommer till hennes träningar, olika läger och tävlingar under säsong. Britta känner att hon har träffat rätt nu, med sitt nuvarande yrke som ligger i närheten av hemmet och gården i Stumsnäs, vid Siljan.

– Jag har ett jobb hos en mjölkproducent, Botans lantbruk, det är så himla bra. Korna ska mjölkas tre gånger per dag och vi jobbar tre-skift med det. Totalt har vi 250 kor som ska mjölkas i varje skift. Jag brukar ta cykeln eller min long-board till jobbet, och min hund Sam får följa med. 

Britta beskriver Stumsnäs som en av alla små, lugna, välkomnande byar i Rättvik.

– Många har tyckt att det var bra att vi, jag och min sambo Daniel, flyttade dit permanent. Det är mycket sommarhus där annars. Det är så fint i Stumsnäs, ingen stress, inga bilar. Och Daniel trivs jättebra. Han kommer från Stockholmstrakten och värdesätter ett hus med ytor där vi får skapa och göra precis det vi vill. Vi mustar bland annat äpplen på gården, det är jätteroligt.

Britta har även ett stort medeltidsintresse.

– Vi har en vikingabåt som vi håller på att restaurera. Vi lajvar även en del och syr olika kostymer och dräkter, egna hantverk som vi bland annat säljer på marknader i Tyskland. Det är inspirerat av cosplay, från spel- och filmvärlden, där man klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

– Jag har alltid varit intresserad av praktiska saker, som hantverk. Jag har aldrig varit så intresserad av det teoretiska, det märktes redan i skolan. Det har samtidigt betytt att jag inte alltid haft det lätt för mig. Nu är jag äldre, men fortfarande ung, och tycker om att upptäcka allt som finns nära och ute i världen, och göra något bra av de möjligheter som finns. Det är synd om alla som lever så avskärmat och tittar in i sina mobiler, det är ganska fattigt tycker jag.

Britta försvinner in i någon tanke, samtidigt som hennes blick letar sig ner längs Rättviksbacken, letar sig vidare över Siljan och landar nånstans långt bort i väster.

– Jag har några mål med nästa säsong. Det är att vinna världscupen igen, och slå världsrekordet. Men framför allt hoppas jag
att min bror kommer tillbaka. Han har öppnat för det, när han sett mina framgångar, att vi i familjen kan lyckas. Han är fortfarande viktig för mig, som sporre, och någon att tävla mot, precis som när vi var barn.

Britta är lillasystern som alltid gillat att jaga, först sin äldre bror, sen de bästa i världen. Här med sin tävlingshjälm med kurbits på.

På trygga, stadiga ben, och hon går sina egna vägar, Britta Backlund, uppväxt i Vikarbyn. Nu kan hon titulera sig världsmästare också.