Kompassen som alltid pekar hemåt
Med Rättvik som bas har allt blivit möjligt för familjen Asp-Christiansson. Jobb, studier och fritidsintressen, allt går att förena, med bibehållen livskvalité.
– Vi har allting man kan önska sig här, säger Jens Christiansson. Rättvik är en väldigt bra ort att bo på, som hela tiden utvecklas. Och det är en plats som verkligen har något att erbjuda alla åldrar.
Snön gnistrar i den tidiga vinterkylan. Inne i huset på Kvarngatan letar sig solen in, genom den ljusa verandan i västerläge, in mot det kombinerade köks- och vardagsrumsbordet. Hela den aktiva familjen är samlad: Jonathan, 19 år, tvillingarna Frida och William, 16 år, samt två väldigt stolta föräldrar i Elisabet och Jens.
Vi har kommit till en familj där individerna kan leva nära sina ambitioner och drömmar. Där tre av fem jobbar eller pluggar på annan ort, och olika aktiviteter pågår i en strid ström, i Rättvik, Mora, Falun eller någon annanstans.
Det står samtidigt klart hur viktig själva hemmabasen är. Tryggheten som finns i hemmamiljön har skapat möjligheter, som i sin tur blivit en hävstång till utveckling.
Fridas resa genom livet är ett bra exempel. Som musikaliskt intresserad har Estet- och musikprogrammet i Falun kunnat erbjuda henne bra förutsättningar att förkovra sig vidare.
– Det tar mig 45 minuter att åka till skolan, säger Frida som spelat fiol sedan femårsåldern. Det går jättebra.
Frida har redan, trots sin unga ålder, rest till USA flera gånger med Vikarbyns lilla spelmanslag, samt att hon har återkommande uppträdanden med Orsa Ungdomskör.
– Det är verkligen det här jag vill hålla på med. Och i Rättvik har jag min trygghet, familjen, kompisar och allt.
Många bollar i luften
Tvillingbrodern William har istället idrotten som största intresse. Ett tag höll han på med ishockey, innebandy och bandy – samtidigt.
– Nu går jag på innebandygymnasiet i Mora. Det tar 35 minuter till skolan med buss. Det fungerar bra. Jag har även spelat ishockey i Leksand ett par säsonger. Det ligger bara 15 minuter bort.
Storebror Jonathan tog studenten i juni på hyllade Stiernhööksgymnasiet i Rättvik, efter tre års studier på samhällsprogrammet. Just nu jobbar han extra på en av Rättviks byskolor, i väntan på nästa steg i livet. Det är bra att kunna ta ett sabbatsår efter gymnasiet som han uttrycker det.
– Stiernhööksgymnasiet är en jättebra skola med en stor variation av specialistutbildningar.
Jag har aldrig riktigt haft tanken att flytta hemifrån. Jag trivs här. Dessutom tränar jag mycket bandy, just nu i U-laget. Det är mycket träningar året runt och jag trivs väldigt bra med det.
Att alla barnen har fått ett idrottsintresse är sannolikt pappa Jens ”skyldig till”. Ett flertal säsonger i de högre divisionerna i ishockey har det blivit, bland annat tre i Elitserien med Leksand åren 1984–87.
– Jag kommer ursprungligen från Mörrum, en ort som i storlek påminner om Rättvik. Jag slutade egentligen att spela hockey då jag fick ett försäljningsjobb som innebar att jag behövde jobba heltid.
Det har varit spännande att följa sina barns idrottande på nära håll, som ledare i ett antal olika idrotter och föreningar.
1995 träffades Jens och Elisabet, under en period då båda var bosatta i Falun. Snart skulle flyttlasset gå till Rättvik.
– Jag har varit bosatt på andra orter i tio år, säger Elisabet, men är född och uppvuxen här i Rättvik. Jag har lätt att värdesätta den trygghet som finns. Den skapar en bra grogrund för allt annat man vill göra i livet.
Elisabet har under hela sin yrkesbana jobbat med frågor kopplade till turism och besöksnäring. Idag arbetar hon på Region Dalarna i Falun med målet att få fler utländska gäster att hitta till länet.
– Besöksnäringen är jätteviktig för Rättvik. Tack vare den kan orten ha den mångfald av service och butiker som finns idag. Den gynnar oss på flera olika plan. Roligt är också att vi har en sommar bakom oss som blev så framgångsrik. Besökarantalet har varit stort i Dalarna, från både svenska och utländska gäster. I Rättvik har vi jättebra evenemang som drar, inte minst Dalhalla som genererar väldigt mycket gästnätter.
Jens arbetar sedan ett antal år på Rättvik Event, ett bolag som 2012 fick möjligheten att ta över driften av just Dalhalla, kalkbrottet som blivit en världsarena och publikmagnet för musik i olika genrer.
– Att jobba med att sälja Dalhalla och Rättvik är fantastiskt. Jag trivs och det är mycket utvecklande.
Apropå besöksmål: Enån är en charmig liten å som har sitt utlopp i Siljan, några hundratal meter från långbryggan. Längre norrut ringlar den sig som en orm genom spännande och varierande natur. Enån är ett vattendrag som både människor och djur har lärt sig att älska genom historien. Harren trivs här, så även öring och bäckröding. Och med lite tur kan man få skymten av en bäver.
Från familjen Asp-Christianssons veranda har man en bra utsikt över denna å, som stilla flyter ett hundratal meter nedanför tomten. Lite längre bort syns Siljan, så även stora delar av Rättviks centrala delar och bebyggelse.
– Till centrum är det 500 meter, säger Frida.
– Till slalombacken här uppe är det 300 meter, säger William.
– Och till Hedslundsområdet, med alla anläggningar för året-runt-idrott, är det två kilometer, fyller Jens i.
– Siljan och stranden är också jättenära, avslutar Jonathan, och låter meddela att han redan längtar efter sommarens beachvolleydagar.
Ur det lilla kommer det stora
Elisabet och Jens uttrycker tacksamhet över att få leva som de gör. Med närhet till allt de behöver, där utrymme finns att skapa sig ett bra liv i en expansiv och utvecklande miljö.
– Och det har varit så lätt att komma in i det, säger Jens, även om man är från en annan plats i Sverige. Det är vänligt och folk bryr sig om varandra. En annan förklaring är att det redan bor så många hitflyttade i Rättvik. Allt smälter ihop väldigt bra.
Elisabet vill även hylla kvalitén på skolan.
– Det är en viktig bit när man har barn. Det har fungerat jättebra. Att kunna ge barnen en bra start känns så viktigt. Om de sen vill prova sina vingar åt olika håll måste vara okej. Det viktiga nånstans är att de vet alla värdena som finns på hemmaplan.
– Jag kan se saker med lite andra ögon nu, säger Jonathan och låter sina nitton visa år tala. Jag kan se alla förutsättningar som finns med bra lärare, fina skolgårdar, bra skolmat, idrottsanläggningar, allt. Om jag får egna barn så…
Text och foto: Johan Pellas