När järnet mjuknar och blir till konst

Vägen slingrar sig genom skogen och tillslut når vi fram till Furudals-bruk och Matts Fällman, en av våra mest kända konstsmeder. Här i denna fantastiska bruksmiljö bor han, sedan 1995, tillsammans med sin hustru Mariann och deras stora familj.

Från början var Matts anställd hos Drakes Konstsmide i Nittsjö. Men ganska snart började han tillverka sina egna produkter.

– Jag har nog varit hantverkare sedan födseln, säger Matts. Jag började som så många andra som anställd men jag längtade tidigt efter att utveckla egna produkter och få möjligheten att skapa under eget namn.

Genom åren har det blivit en mängd fina smidesföremål såsom gravkors, ljusstakar och mycket annat. Även en hel del specialbeställningar som exempelvis gåvan till Astrid Lindgren på hennes 90-årsdag. Det var ett sagoträd som nu står placerat i Uganda. Hon fick själv en miniatyr som än idag står kvar i hennes hem.

Han säger själv att hans specialitet är ljusstakar i alla dess former och format. Han inspireras av historien. Den mycket populära Ore-ljusstaken, som ofta överlämnas som gåva vid högtidliga sammanhang, har sitt ursprung i en gammal ljusstake från 1700-talet. En ljusstake som för övrigt hittades i Dalbyn några kilometer söderut.

Dansande kullor och masar
När vi frågar Matts om vilket uppdrag som har betytt mest för honom, svarar han direkt.

– Det är utan tvekan fontänen ”Vattenspel” på torget i Rättvik. Det var konstnären Thomas Hellström som ritade fontänen och han ville att jag skulle smida skulpturerna. Jag förstod inte det från början. Vi talade ofta om fontänen i olika sammanhang och jag vet att jag vid något tillfälle sa – att det skulle vara en dröm att en gång i livet få ett sådant uppdrag, och så blev det.

Att tillverka figurerna i koppar tog nästan tusen timmar. Sedan tillkom tid för efterarbetet, det vill säga att lägga på guld och göra andra justeringar. I september 2000 var det invigning. Då var masarna klara. Till vårmarknaden 2001 monterades kullorna och sedan kom guldet på plats i augusti 2002.

– Det blev tre invigningar med samma stora uppmärksamhet, säger Matts och skrattar gott. Jag är så glad över att fontänen står så centralt som den gör. Området har blivit en samlingsplats för både rättvikare och besökare. När jag på sommaren sitter där på en parkbänk och äter glass, tittar jag på barnen som leker i vattnet och tänker – det är jag som skapat den där… Det känns nästan overkligt.

Det finns ytterligare två skulpturer som Matts skapat med samma teknik. Det är en björn och en varg i naturlig storlek som beställdes av en privatperson. När personen i fråga avled några år senare visade det sig att hans önskan var att skulpturerna skulle skänkas till Rättviks kommun. Nu står de fint placerade utanför Kulturhuset intill Enån.

Två generationer i smedjan
Vid vårt besök träffar vi också sonen Gustav. Han går nu en tvåårig lärlingsutbildning, genom Stiftelsen hantverks-lärling/Yrkeshögskolan, för att bli konst-smed. 

– Om allt går som planerat avslutar jag den här utbildningen om två år med ett gesällprov, säger Gustav. Min ambition är att kunna leva på smidet och jag har ju hur mycket som helst att lära av pappa. 

Matts är glad över att Gustav vill föra traditionen och kunskapen vidare men han är tydlig på en punkt.  

– Det här är inget jobb som vem som helst kan ta över. Det finns ju liksom ingen fysisk maskin man kan lära sig. Det går att införskaffa moderna verktyg som gör jobbet lite lättare. Men det handlar i slutänden om att skapa på sitt eget sätt och det med samma teknik som smeder använt i hundratals år. Man ställer dessutom högre och högre krav på sig själv. Det jag menar är att man ger sig på allt svårare saker och man blir aldrig fullärd. Gustav får självklart friheten att skapa eget. Vårt samarbete fungerar väl och det känns både roligt och spännande.

Musiken sprider glädje
Matts tillbringar mycket tid i smedjan men tar sig ibland tid för annat. På fritiden vistas han gärna i skog och mark, ett intresse han delar med hustrun Mariann. De delar också ett genuint musikintresse. Tillsammans leder de den mycket uppskattade Ukuleleorkestern. 

– Ja, allt började med att jag fick en Ukulele i present av Mariann. Jag visste faktiskt inte riktigt vad det var, men ganska snabbt insåg jag att det var ett riktigt instrument. 2006 startade vi en Ukulelekurs som pågick i tio terminer. När vi slutade med kurserna bildade vi en orkester. Idag är det runt 25 personer som är med och övar och vi spelar på olika evenemang. Alla får vara med oavsett kunskapsnivå och vi utvecklas hela tiden. Tyvärr har vi varit tvungna att pausa lite nu på grund av Covid-19 men snart hoppas jag att vi kan ta tag i spelningarna igen. Vi bara väntar.

Väntar gör nog också barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Snart är det jul och Matts och Marianns stora familj samlas traditionsenligt i den inredda ladan på gården. 

– Det är inte ovanligt att vi är runt 25 personer här på julafton, avslutar Matts. God mat och en massa musik och så kommer jultomten såklart…